Adrenalinet pumpar direkt när spelet startar. Musiken startar, ett soundtrack bestående av många kända rocklåtar, och man blir hälsad av rallystjärnan Ken Block. Spelet är Colin McRae: Dirt 2. Det första man får göra när man startar för första gången är att skapa sig en profil, välja namn, kön och ett namn som de andra förarna ska kalla en i dialogerna i spelet. Namnen man kan välja på att bli kallad är många, fast självklart finns varken Johannes eller Joppe så jag väljer Josh vilket låter coolt och iallafall börjar på rätt bokstav. Om man skulle ha ett lite mer engelskt namn är chansen stor att man till och med kan bli kallad med sitt riktiga namn.
När man skapat sig själv så bär det direkt av till första loppet. Första bilen man får är en present av någon av de andra förarna, troligen Ken Block. Sen blir man placerad bakom ratten på sin nya älskling på en RallyCross-bana i London. Spelet har ingen lång "how to blablabla"-del som tar en kvart att ta sig igenom, de antar att man kan kontrollerna sen innan och har man spelat något bilspel till XBOX tidigare vet man hur man gasar och var handbromsen sitter. Och så mycket mer behöver man inte veta.
För mig gick första loppet kanske inte toppen. Jag kom sexa av åtta bilar och fick en hel del sura kommentarer av de datorstyrda förarna när jag råkade eller "råkade" köra in i dem. Det är en väldigt trevlig touch i spelet att de andra förarna säger saker till en; allt från komplimanger när man kör bra till skrattsalvor när man blir omkörd. När man tagit sig in en bit i spelet och skaffat sig ett rykte bland världseliten kan man bli utmanad av andra förare och knyta vänskapsband med några av de största inom sporten.
Dirt 2 innehåller ett antal olika sorters grenar på olika platser runt om i världen. Bland annat kommer man få köra ökenrace i Marocko, rally med kartläsare i de kroatiska bergen och banracing i Tokyo. Olika sorters lopp kräver självklart olika sorters bilar som man får köpa för sina intjänade pengar. Och om man inte är nöjd med färgen på bilen får man se till att vinna lite så man får andra utseenden för sina bilar.
När man ligger i 120km/h på serpentinvägar i bergen kommer man oundvikligen göra misstag som till exempel att köra ut för ett stup. För att allt inte ska vara förlorat av ett enda litet misstag finns det en möjlighet att se en repris av senaste ca 5-10 sekunderna och välja en punkt i reprisen att börja om ifrån. Beroende på svårighetsgraden man valt för sig har man olika många flashbacks. Dessa är perfekta att använda när man gjort bort sig lite och kanske kört genom något staket i någon sväng och hamnat på ett kinesiskt risfält eller någon annanstans man troligen inte bör köra med sin bil.
Grafiken i spelet är snygg och när man kör får man välja vilken vinkel man vill se bilen och vägen i. Den spelkänslomässigt bästa vinkeln är nog från förarplatsen där man känner sig som förare, synfältet är begränsat och om man kör genom en vattenpöl ser man inget förrän vindrutetorkarna fått undan vattnet. Fast en effekt av vatten på vindrutan brukar bli att man krockar i något, vilket i sin tur innebär att man spräcker vindrutan, vilket innebär att man till slut inte har någon vindruta kvar och därigenom är problemet löst.
Dirt 2 känns som ett ganska komplett spel som får adrenalinet att pumpa från första stund. Det enda jag verkligen saknar är en multiplayerfunktion för två spelare på samma TV. Jag brukar sällan vara mycket för bilspel, speciellt inte som singelplayer men Dirt 2 fångar mig och jag kommer på mig med att till och med kolla igenom hela reprisen av ett lopp jag just vann bara för att se när jag "råkar" knuffa folk av vägen eller kör ovanligt fint.
Ett spel utan mycket dötid som inte blir enformigt gör att detta är det bästa bilspelet jag spelat, och det enda jag varit villig att lägga ner mycket speltid på.
